Jag har surfat lite sommarkläder till Keila eftersom hennes sommargarderob i princip är tom. Några få söta klänningar kan hänga med en säsong till men hon har precis tagit ett jättekliv på längden och vuxit som jag vet inte vad. Ja, till och med overallen är för liten, mitt i vintern. Så himla typiskt!
![]()
![]()
![]()
Tusen tusen tack för era tips och råd på trotsig tvååring! Super, super av er att ta er tid.
Men Mia, I'm sorry men sådana här kommentarer är bara såååå tråkiga och präktiga att jag inte vet vad jag ska svara.
Så det är okej om barnet kränker den vuxna då? Det vill jag för helvete INTE lära henne. INGEN får kränka och gör man det blir man tillsagd. Dessutom ska barn respektera vuxna anser jag.
Visst ska hon få behålla sin värdighet, det är hon själv som slänger bort den när hon förvandlas till gorillan. Och varför jag nämner henne som gorillan, för det är vad hon är mest lik när hon får sina utbrott. Till och med skriket påminner om ett djur. Och det här är en blogg som ska försöka underhålla läsare, därav humorn. (Oh my, du skulle sett det jag skrev först men sedan redigerade bort!).
Vi behöver ingen hjälp tack, så pass påläst är jag/vi att vi fattar att "terrible twos" är oundvikligt och allt handlar inte bara om yta här hemma. Det handlar om att dränka Keila i kärlek och skapa ett trygg och stark tjej som utvecklas och går igenom sina faser tillsammans med oss. Vi vill bara visa väldigt tydligt vad som är okej och inte, och jag tror på att säga ifrån och visa tydligt när barnet gjort fel. Jag pallar inte med daltande, jag ska ha en väluppfostrad flicka som kan uppföra sig bland folk när vi kommer ut på andra sidan. Jag kan inte sitta och prata med min lenaste röst och försöka få en liten tjej som skriker och sparkar på mig för att hon inte får som hon vill, att lugna ner sig. För det gör hon inte!
Barn kan inte sättas på vänt, jag tycker hon verkar vara en frisk liten tjej som signalerar att hon vill vara med sin mamma och inte vara något som inte stör! Jag försöker alltid tänka att det är jag som är vuxen, behålla lugnet och aldrig kränka, alltid låta barnen behålla sin värdighet. Men visst bli alla föräldrar och barn ovänner i bland.... Sen funderar jag på varför du skriver så här om din dotter, kanske kan ni få hjälp av någon så att allt inte bara handlar om yta / Mia
De här två från HTKAF var på rea från förra säsongen.
Som hittat!
Gamla Svea är en favorit här hemma.
Tidigare år har vi kört på Emma med förra året gick vi över till Svea.
Klassiker is the shit!
Tänk er själv på midsommar i Småland eller på Öland eller var vi nu hamnar...
Som en dröm.
Tusen tusen tack för era tips och råd på trotsig tvååring! Super, super av er att ta er tid.
Men Mia, I'm sorry men sådana här kommentarer är bara såååå tråkiga och präktiga att jag inte vet vad jag ska svara.
Så det är okej om barnet kränker den vuxna då? Det vill jag för helvete INTE lära henne. INGEN får kränka och gör man det blir man tillsagd. Dessutom ska barn respektera vuxna anser jag.
Visst ska hon få behålla sin värdighet, det är hon själv som slänger bort den när hon förvandlas till gorillan. Och varför jag nämner henne som gorillan, för det är vad hon är mest lik när hon får sina utbrott. Till och med skriket påminner om ett djur. Och det här är en blogg som ska försöka underhålla läsare, därav humorn. (Oh my, du skulle sett det jag skrev först men sedan redigerade bort!).
Vi behöver ingen hjälp tack, så pass påläst är jag/vi att vi fattar att "terrible twos" är oundvikligt och allt handlar inte bara om yta här hemma. Det handlar om att dränka Keila i kärlek och skapa ett trygg och stark tjej som utvecklas och går igenom sina faser tillsammans med oss. Vi vill bara visa väldigt tydligt vad som är okej och inte, och jag tror på att säga ifrån och visa tydligt när barnet gjort fel. Jag pallar inte med daltande, jag ska ha en väluppfostrad flicka som kan uppföra sig bland folk när vi kommer ut på andra sidan. Jag kan inte sitta och prata med min lenaste röst och försöka få en liten tjej som skriker och sparkar på mig för att hon inte får som hon vill, att lugna ner sig. För det gör hon inte!
Barn kan inte sättas på vänt, jag tycker hon verkar vara en frisk liten tjej som signalerar att hon vill vara med sin mamma och inte vara något som inte stör! Jag försöker alltid tänka att det är jag som är vuxen, behålla lugnet och aldrig kränka, alltid låta barnen behålla sin värdighet. Men visst bli alla föräldrar och barn ovänner i bland.... Sen funderar jag på varför du skriver så här om din dotter, kanske kan ni få hjälp av någon så att allt inte bara handlar om yta / Mia