Ibland får jag chansen att hänga med en gäng mammalediga tjejer och det gäller att passa på. Så himla mysigt i mammaland. Jag börjar faktiskt sakna det lite grann...
![]()
![]()
Supergod fika med kaffe, smoothie och Pontus hemmabakade bullar som smakade fantastiskt!
Småtjejerna lekte fint och störde knappt.
Ja, tills vi skulle åka hem då Keila plötsligt förvandlades till en bergsgorilla på steroider.
Hon skulle inte åka hem! Och hon skulle inte ha skor och jacka på sig.
Så, så fick det bli, jag bar ut henne skrikande och sparkandes i bilen alldeles genomsvettig och med tårar i ögonen och när vi var utom hörhåll skrek jag: NU ÄR DU TYST!!!
Och vet ni vad? Hon satt tyst som en mus, bortsett från lite snyftande då och då, hela vägen hem.
Vi har fortfarande inte pratat...
Fan vad trött jag är på hennes trots! Hon blir som förbytt och jag blir livrädd när hon börjar för jag vet hur det slutar, att hon gråter och jag gråter och det känns så jäkla pissigt och dagen är förstörd.
Trotsar era ungar?
Jag tycker det är helt omöjligt att behålla lugnet och
prata i en mild ton och förklara vad man får och inte får göra.
Typ omöjligt...