Ibland kan jag inte fatta att min mage ska bli såhär stor igen.
Visserligen har jag saknat den sedan den försvann, saknat sparkarna och myset.
Här är jag i vecka 37 med Keila, det är helt galet att det är tre år sedan!
Jag tyckte min mage var gigantisk här men den är ju pytteliten och hur gullig som helst.
Konstigt att jag inte såg det då. Jag undrar så om magen blir större denna gången, den är det definitivt nu om man jämför med förra gången men det ska tydligen stanna av.
I två dagar nu har jag känt små buffar långt ner i magen och jag är säker, det är lillasyster som ger sig till känna. Åh så underbart det känns! Tänk att det är vår andra flicka som ligger där inne.
Vår lilla É. Daho... ;-)
♡