Jag saknar min blogg. Den längre pausen, min längsta någonsin sedan jag skrev mitt första blogginlägg för ungefär 10-12 år sedan, har varit välbehövlig. Jag insåg att min Instagram tog över och att läsarens helst inte läser längre utan gärna tittar på bilder istället. Jag antar att jag inte vänder tillbaka för dem utan för mig själv, för som ni vet, jag ÄLSKAR ju att skriva. Och skriva ska jag.
Egentligen tror jag att pausen även beror på att jag den senaste tiden, sedan Etienne föddes, varit lyckligare än någonsin. Och jag skriver som allra bäst när jag mår dåligt, vem gör inte det?!
Allt är starkare än någonsin och kanske rentav lite trist för er att läsa. Don't worry, det blir nog ett och annat avslöjande här och kanske en knäpp på näsan också... Vad vore min blogg utan mina åsikter, sanningen och en stor dos känslor?!
Bisou bisou