... gäller det att passa på med kameran. Av någon anledning känns det inte som att det är sista gången jag är gravid. Jag vill inte tro det än i alla fall.
![]()
![]()
![]()
Även om lillasyster är fem dagar sen så vet jag att jag kommer att sakna min lilla kula något enormt sen. Det gjorde jag när Keila var född. Jag försöker njuta av den så mycket som det bara går fastän jag längtar något otroligt efter förlossningen och tiden med en liten nyfödd här hemma.
Igår passade min lillasyster Cornelia på att ta lite bilder på mig och Keila och fastän jag känner mig som en flodhäst nu vet jag att jag kommer tycka det är kul att ha sen. Min nästsista gravidmage...?
Midsommarklänningen funkar lika bra i v 41 som i v 31...
Tidigt imorse gick jag en lång runda vid havet när de andra fortfarande sov
och stannade på bryggan en bit härifrån för en paus.
Jag lyssnade på musik och grät. Mindes massor och log.
Ibland är det bara så befriande att få gråta ut på riktigt.
Att få sakna någon så att det gör ont ända in i hjärtat.
Det är så fantastiskt fridfullt att bo vid havet.
Jag kommer aldrig kunna bo någon annanstans nu.