Igår efter maten åkte vi till Skåre och så fort vi svängde in i hamnen ropade Keila i bilen: Här ska vi bo!
Det kändes härligt i hjärtat ska ni veta. Att hon känner igen, glädjen och förväntan i hennes röst men framförallt stoltheten när hon visade mormor och morfar runt i hamnen. Huset har vi inte tillgång till förrän den 1 aug så vi fick nöja oss med att tjuvkika lite på baksidan. Som vi längtar! 1 vecka kvar nu.
Skåre Hamn från piren.
På tisdagar och fredagar vet jag en som ska handla färsk fisk nedanför huset.
