I fredags var vi på Åbergs Trädgård och Café i Ystad för att fika och köpa lite gott att plantera här hemma på terrassen. Keila gick ett par månader tillbaka och blev en bergsgorilla dagen till ära.
Hon ville höra "Hela min värld" på Spotify heeela vägen mellan Malmö och Ystad(!). Det ville inte jag.
Och så var det igång... Skrikandes och sparkandes bar jag henne till bilen, likaså i Ystad och all energi måste gått åt för på natten vaknade jag av värkar och sammandragningarna från helvetet. Det gjorde ont i ryggen samtidigt och allt det här har jag bara känt en gång innan, samma dygn som Keila kom...
Jag ringde till KK strax efter tre på natten och de bad mig komma in för att bli undersökt. Jag blev kopplad till CTG direkt jag kom in och det visade sig att jag hade frekventa värkar och att livmodertappen dragit ihop sig. Jag fick Bricanyl i låren och sedan avstannade det som tur är.
Jag blev undersökt på morgonronden igen och livmodertappen hade gått tillbaka till mer stabila millimetrar och läkaren gick motvilligt med på att låta mig åka hem.
Jag kände mig så fruktansvärt ensam och ledsen fastän Keila och Henrik var där och tyckte det var än mer uppstressande att ligga på sjukhuset än hemma i min egen säng.
I två dagar nu har vi tagit det väldigt lugnt och jag har legat ner den mesta tiden.
Älskade lillasyster, vi längtar efter dig men vi vill inte träffa dig förrän i augusti.
Hon ville höra "Hela min värld" på Spotify heeela vägen mellan Malmö och Ystad(!). Det ville inte jag.
Och så var det igång... Skrikandes och sparkandes bar jag henne till bilen, likaså i Ystad och all energi måste gått åt för på natten vaknade jag av värkar och sammandragningarna från helvetet. Det gjorde ont i ryggen samtidigt och allt det här har jag bara känt en gång innan, samma dygn som Keila kom...
Jag ringde till KK strax efter tre på natten och de bad mig komma in för att bli undersökt. Jag blev kopplad till CTG direkt jag kom in och det visade sig att jag hade frekventa värkar och att livmodertappen dragit ihop sig. Jag fick Bricanyl i låren och sedan avstannade det som tur är.
Jag blev undersökt på morgonronden igen och livmodertappen hade gått tillbaka till mer stabila millimetrar och läkaren gick motvilligt med på att låta mig åka hem.
Jag kände mig så fruktansvärt ensam och ledsen fastän Keila och Henrik var där och tyckte det var än mer uppstressande att ligga på sjukhuset än hemma i min egen säng.
I två dagar nu har vi tagit det väldigt lugnt och jag har legat ner den mesta tiden.
Älskade lillasyster, vi längtar efter dig men vi vill inte träffa dig förrän i augusti.
Nej, det var verkligen inte Keilas dag i fredags...
Jag borde annat det när det började såhär på förmiddagen
för att vi skulle låna ut Keilas resevagn till lille Hugo...
En vagn som hon inte använt på flera månader blev helt plötsligt det viktigaste i hennes liv...
Hehe!
Så arg på mamma för att "Hela min värld" inte får spelas på repeat.
Hon lyssnade inte alls på mig och jag var så arg och stressad på henne.
Kusiner på vift!
Resultatet av fredagen var att lillasyster kunde tänka sig att bli en maj-bebis.
Liiiite tidigt att födas i vecka 26 gumman.
Det pratades om ambulans till Lund eftersom att deras neo-avdelning är bättre på extremt för tidigt födda bebisar. Jag är så glad och tacksam att hon inte kom i lördagsnatt. Hade hon kommit hade det ju inte varit utan komplikationer om hon ens överlevt... :(
Känner ni någon som fått sitt barn så tidigt som vecka 26-27? Berätta gärna hur det gick i kommentarsfältet.
Keila väntar otåligt på tomaterna som vi planterade i fredagskväll...
"När kummer tomaterrrrrna mamma!?"
Viloläge i soffan på terrassen.
Hoppas ni har haft en lugnare helg än vi...